Sex - Livet

Jag har funderat mycket kring sex dagarna som har passerat. Och kanske inte nödvändigtvis på sex, utan fysisk närhet mellan två som älskar varandra. En sådan närhet som är så speciell för den innehåller mycket mer än just den fysikiska beröringen. I beröring finns förtroendet man delar, tryggheten över om att man är säker och kan lita på varandra, den ömsesidiga kärleken. Och lusten av att ge något till den andra. Och något mycket, mycket djupare.

Det gör ont i mig att skriva om det här. Förmodligen för att jag längtar så mycket efter det.

Men ”Sex – Livet” var min rubrik. Jo, en tanke slog mig. Hur vackert det är tänkt från början, och vilken tyngd det ger åt sex. Att självaste livet startar vid sex. Det är så otroligt vackert. För jag tror att sex är menat att vara den djupaste handling av kärlek som två människor kan ge till varandra. Idag är det sorligt, för att vi har missbrukat den på fel sätt så mycket, jag har missbrukat den. Och vi matas dagligen med att sex är ett som ett kli på ryggen, eller som någon sade, att orgasm är ungefär som att penisen nyser, det är ruggigt skönt när det varar liksom.

Fast innerste inne tror jag att vi alla vet och känner att det handlar om, och längtar efter så mycket mer. Det finns mycket mer än en skön tja, 15 minutare. Mina tankar flyger iväg fort och långt.

Men såhär, tänk er att ha någon som du älskar med varenda cell. Någon som du har lovat att du alltid kommer att finnas där för, som har lovat dig detsamma, och du litar på löftet, du tvivlar inte alls faktiskt, för i samma löfte lovades så mycket annat, som har hållits. Och du har blivit omhändertagen dagligen, du har fått vara säker i hans armar, blivit lyssnad på. Och du har fått hålla om honom, och lovat att du finns där och att du kommer ta honom igenom allt. Och ni har gråtit och njutit tillsammans, upplevt det vackra i världen och i människor.

Tänk dig en sådan relation, där man får vara trasig och en kass människa och ändå bli älskad och omtyckt av den andre. Men har en enhet, en närhet och ett sådant förtroende. Och allt detta manifesteras när man ser på varandra och orden tar slut, för det man ser är djupt vackert, och man vill utrycka allt. Hur mycket man älskar den andra, att man alltid tänker finnas där, att man aldrig tänker låta den andra bli skadad, att man alltid kommer vara beredd att offra av sig själv för den andras skull, att man vill ge henne/honom njutning, glädje, trygghet och frid och man vill uttrycka så mycket mer. Men orden finns inte, och det blir så naturligt att man börjar kommunicera på ett annat språk, man börjar röra vid varandra. Att man inleder den största kärleksförklaringen jorden har skådat. I en ömsesidig njutning. Man blottar inte bara sin kropp, utan hela sig själv. Och det är just i denna kompletta kärleksförklaring som livet är tänkt att skapas. Du och jag är tänkta att startas i den säkrast och mest kärleksfulla situation som kan inträffa mellan två människor.

Fast jag har nästan slutat att kalla denna situation för sex, och övergått till att kalla den älska. Att älska.

Jag förknippar sex (hemskt nog) mer med lust och egoism. Därmed inte sagt att lustfyllt sex är fel. Men för mig, så kommer idealet vara, kärlek, älskande och sex i en relation som den beskriven här över. Där man är så nära varandra att man faktiskt blir ett. En.

(jag är ledsen över att jag har tappat mycket av min förmåga att leva mig in och skriva en bra text, men håll ut, den kommer tillbaka. Jag vill hemskt gärna att ni kommenterar. Främst tankarna och åsikterna, inskränktheten och det som är bra, men gärna också det språkliga. Anonymt eller med namen, eller öga mot öga. tack)